ankanlantto

Fotograf: dottern
Plats: badplatsen i vårt paradis

Det känns som år sedan jag skrivit på "bloggen"... Jag blir glad när jag hör att mina vänner läser min blogg och att de kommenterar att "det var ju ett tag sedan", ett mycket bra tag sedan.


Men vet ni - JAG GENOMFÖRDE TJEJMILEN (jag är så stolt över mig själv) och jag kunde inte gå/röra mig på flera dagar men det var värt allt.

Jag hoppas verkligen att jag är åter igång.

Denna lilla "blogg" har hjälpt mig otroligt mycket i min sorg efter lillebror. Det bästa av allt är att jag så gott som tvingat min kompis att börja "blogga", jag satte igång den åt henne men hon var mycket tveksam, skam den som ger sig.
Jag sa till henne att det hjälpt mig otroligt mycket att få skriva av mig och jag ville att hon provade, ja må ni tro hon testade med några rader och jag tänkte att detta blir inget.... Kom hem från semestern (datafritt) slår på datorn och går in på hennes sida, jag började fnissa, där har hon skrivit som värsta författare, heja tjejen...

Pratade med henne och hon berättade att hon tvivlade på att skriva men när hon började så känns det suveränt bra, tur att man är en envis person ; )

Har varit ner till min kompis med "kottarna" o de stortrivs hos henne, det bästa av allt, vi sov över. De var lite besvikna att vi bara var över natten, 1 vecka då skulle det börja likna ngt.

Jag har så mycket som jag vill skriva men jag får väl ta det i omgångar.

Har pratat med en annan jätte bra kompis, hon är verkligen stark som kommit på fötter, hon har gått igenom ngt mycket tungt. Har ständigt haft dåligt samvete för att jag har varit frånvarande men jag hoppas hon förstår mig.
De här båda tjejerna är värd alla världens rosor.