ankanlantto

Min lillebror har gått bort för lite drygt 1 vecka - tårarna tar aldrig slut, hur mycket finns det egentligen. Jag vet att Robba inte skulle tycka om att vi gråter, han vill nog att vi ska tänka på allt det roliga vi varit med om.

Var tvungen att ta med från hans Western sida vad de har skrivit, jättefint. (se nedan)


http://www.mswr.se/

Den här veckan som varit har det varit fullt upp med det praktiska, det är många saker man inte alls tänkt på...Det ska  vara annonser till tidningar etc. och det är inte det lättaste att komopnera ihop en minnestext. Jag o Robbas föredetta o mamma till sonen, (alltså min föredetta svägerska) vi satt på Vetehatten och komponerade ihop all text. Det var ett ställe som Robba ofta besökte. En del kan tycka att det är en märklig plats att skriva sådant men det kändes helt rätt för oss. Robba vet att vi försöker vårt bästa.

Som de skrivit ovan, han sitter på molnkanten med ciggen i mungipan med cowboyhatten på o tycker att vi kämpar på bra.

Vi saknar honom otroligt mycket och mina tankar är mycket hos Robbas son som har det otroligt jobbigt..

Mina tankar far ofta till vi var små, vi hade mycket tokiga o roliga upptåg tillsammans. Det var ingen som tänkte på hans sjukdom, han var en som alla andra. Det kan hända att han inte sa ngt till mig om nån retade honom men fick jag veta det så åkte de på spö, jag skyddade alltid honom (som en polis), han kanske tyckte det var lite pinsamt, och nu kan jag inte skydda dig längre....

Oh, vi saknar dig så mycket....

Hörde att min bror haft en blogg som vi aldrig haft en aning om??? och då tänkte jag att det skulle vara en bra idé att jag skaffar en blogg, man kan skriva av sig om det nu funkar.
//Anki