Ohh, så var det måndag
Detta inlägg skulle jag satt in i går (måndag 19 mars) men jag hade ?vais? på datorn.
Måste ge en stor eloge till min familj de är verkligen guld värda och har ställt upp för mig till 100 % fast de själv har varit mycket lessna. Jag tror man känner sig ensam i sin sorg men det är man verkligen inte, det finns så otroligt många människor runt oss som stödjer oss i vår sorg. Min man vad hade jag gjort utan honom???
Och jag kom iväg till jobbet idag och det gick kanonbra, "ingen breakdown" tur att jag har en bra arbetsplats, gubbarna är goa ; )
Tänk vilka människor vi har kring oss, man stannar aldrig upp och tänker till, nu får jag mail och sms av människor jag knappt känner men de känner med min sorg och vill stödja, visst är det för underbart, även gamla polare har hört av sig och det gläder mig oerhört.
Fick ett jättefint tröstande mail i morse, hon skrev att hon förstod sorgen för hon hade också gått igenom det och man kan aldrig föreställa sig hur ont det gör men att jag skulle tänka på de minnen jag har, på så sätt kommer man nog vidare, hon är klok hon.
När jag stövlade genom ytterdörren efter jobbet låg en stor vacker bukett blommot på köksbordet adresserat till mig, tänkte att gubben ville överraska mig men det var från mitt jobb, visst är de gulliga, det var inte långt ifrån tårarna kom.
Har ikväll försökt ge min minsting alvedon (tablett), hon och storebror har fått flunsan så det är feber och ett jädra hostande. Alvedonen ville inte ner trots mycket youghurt var till slut tvungen att mosa tabletten och det smakade inte så gott kan jag tänka mig. Tänk vilken bra uppfinning med flytande alvedon, bara man skulle komma ihåg att inhandla det ; )
Nej nu är klockan mycket för en "gammal" tant som jag och sängen väntar och en ny dag, hoppas det har slutat snöa till imorrn
//Godnatt
Hejsan!
skönt att så många känner med dej i sorgen, det känns bra att få veta att många tänker på en i en svår situation.
Lite sorgligt att han som verkligen är vilsen och har mist sin älskade pappa och behöver allt stöd i världen, har ingen hört av sig till?!
Han sa det åt mig här en dag, och det kändes verkligen i hjärtat! Lite ledsen blir man ju men, människor kan vara osäkra när det gäller sorg till en så pass nära anhörig, det vet jag själv.
Härligt att han iallafall har tjejen och hennes familj, förutom sin egen familj förstås, som stöttar honom. :)
Bra du har skaffat bloggen, roligt att titta in lite då och då och se vad du skrivit!
Fullt upp med jobb och annat som alla andra ser jag att du också har. ;)
Kramar! Ha de gott!
